Kampanj 2022 - Våra förslag

Grind och träd

Mota ”Olle i grind” och rädda liv!

Diabeteskomplikationer orsakar stort lidande,
är dyrt och går att undvika.

En underbehandlad diabetes kan ge allvarliga komplikationer med åren. För att undvika det måste en aktiv behandling sättas in omgående vid diabetesdebuten. I en studie, gjord av Region Stockholm 2019, med syfte att identifiera behov av förbättringar inom diabetesområdet, kan vi ta del av följande.
80 procent av personer med typ 2-diabetes har övervikt. Samsjukligheten med psykisk ohälsa var, för både typ 1- och typ 2-diabetes, cirka 30 procent. För personer med typ 2 har 35–40 procent hjärtkärlsjukdom och trots att det sedan många år finns effektiva läkemedel har endast 8 procent denna typ av medicin.

Statinförskrivningen (läkemedel för att sänka kolesterolet) för både typ 1 och typ 2 är lägre än vad nationella rekommendationer föreslår. Även när det gäller blodtrycksbehandlingen följs inte det som är rekommenderat.

Kostnaden för diabetes ökar och det är framför allt diabeteskomplikationer som står för merparten. 30 procent av patienterna med typ 2-diabetes har inte har någon blodsockersänkande läkemedelsbehandling, många ligger över målvärdet 52 för långtidsblodsockret (HbA1c) och 12 procent av de med typ 2 har ett HbA1C över 70, vilket ökar risken för komplikationer avsevärt. Detta tillsammans gör att vi får sjukare patienter och många fler som riskerar att få en stroke eller hjärtinfarkt.
Källa: Testmiljö diabetes

Vi föreslår:

  • Sätt in snabb och effektiv behandling vid diabetesdebut och erbjud stöd till livsstilsförändring.
  • Säkerställ att fler får sina blodsockervärden tagna. Många lever med typ 2-diabetes utan att veta om det.
  • Öka möjligheten för fler att få stöd till livsstilsförändring i samverkan med andra aktörer i samhället.

 

Sätt spaden i marken!

Det finns en ambitiös diabetesplan i regionen.
Nu dammar den i bokhyllan fast alla vet vad som bör göras.

I december 2020 fattade regionfullmäktige beslut om en diabetesplan. Ett av skälen var att det på flera områden inom diabetesvården framkom att region Stockholm hade sämre resultat än övriga regioner. I planen finns tre övergripande mål och förslag på åtgärder inom respektive område. Sedan planen antogs har i stort inget hänt när det gäller implementering. Nu är det verkligen hög tid att förverkliga målen och genomföra förslagen på åtgärder.
Målen är:
• Minska insjuknande i typ 2-diabetes
•Öka följsamhet till nationella riktlinjer och Kloka listan
•Öka hälsan och livskvaliteten hos personer med diabetes

Kopplat till varje mål finns ett antal föreslagna åtgärder. Det handlar om vikten av insatser för att ändra ohälsosamma levnadsvanor till riskgrupper. Ett annat konkret förslag är att att öka användningen av diabetesläkemedel och läkemedel mot högt blodtryck och höga blodfetter.

Ett viktigt område är stödet till egenvård och en kvalitetssäkrad diabetesutbildning för personer med prediabetes, typ 1- eller typ-2 diabetes. Ytterligare förslag är individanpassad vård, samordnade besök med flera professioner och att erbjuda bättre digitala verktyg för egenmonitorering.

Vi föreslår:

  • Sätt igång arbetet utifrån Diabetesplanens intentioner.
  • Erbjud alla med diabetes egenvårdsutbildning t.ex. i samverkan med patientorganisation.
  • Erbjud egenmonitorering och digitala besök för att kunna hantera sin diabetes i vardagen.

 

Spade i marken
Människor som klättrar på en stege

Diabetes är svårt, hjälps åt!

Ingen vet vad den andra gör.
Det saknas dialog och samarbete mellan vårdnivåerna.

De som lever med diabetes har idag en väldigt uppdelad vård. I region Stockholm är vården fragmentiserad i en mängd olika vårdval och olika vårdnivåer, vilket kan göra det svårt att samverka. Inom området diabetes är det synnerligen tydligt. Diabetes påverkar stora delar av kroppens system. Men ansvaret ligger uppdelat mellan primärvård, separata vårdval, specialistvård och ibland akutsjukvården.

För att förbättra samarbetet mellan alla intressenter inom diabetesvården i regionen har Storstockholms Diabetesförening de senaste åren bjudit in till en konferens under namnet Diabetesdialog. Syftet med konferensen är att lyfta behovet av en helhetssyn inom diabetesvården, där alla perspektiv lyfts och alla vårdnivåer samlas.

Ett av många bra förslag som kommit fram på mötet är behovet av samverkan mellan de olika disciplinerna och vårdnivåerna. Där konsultation och kompetensutveckling ses som viktiga inslag. Detta är särskilt angeläget för de med svårbehandlad diabetes. Det kan då röra sig om hjärt-, njur- och diabetesmottagningar (HND) på sjukhusen, eller de multidisciplinära fotteamen. Här finns inga naturliga och upparbetade kontaktvägar där de olika nivåerna kan stötta varandra.

Vi föreslår:

  • Skapa en modell för dialog och konsultation mellan vårdnivåerna.
  • Uppmuntra samarbete mellan olika specialiteter.
  • Skapa förutsättningar för att bilda kluster eller nätverk mellan primärvård och specialistvård, för att öka kvaliteten och resultaten i diabetesvården.

Sätt mig i första rummet, inte i väntrummet!

Det är vanligt att patienters åsikter ignoreras.
Att det som är bra för vården anses bra för mig.

Det är viktigt att ta tillvara kompetensen hos den som lever med diabetes och de närståendes egna kunskaper och erfarenheter. Det handlar om att vården behöver utgå från individens behov och resurser i alla delar av vårdprocessen och i patientmötet. Att vara delaktig tillsammans med vårdpersonalen i beslut om sin vård och behandling, ger bättre vård och hälsa.

För personer som lever med en eller flera livslånga sjukdomar är det vanligt med kontakter i såväl primärvård, öppen specialistvård och akutvård under ett år. Det ställer stora krav på vården att dela information och att samverka. Men hur många möten det blir och vad som kommer ut av dem beror också på vad som händer där emellan. Den person som är välutbildad i sin sjukdom och har de stöd och de verktyg den behöver, vet vad som hjälper och vad som stjälper. De leder till bättre vård men även färre vårdmöten.

”One stop shop”! Vi vill att alla rutinbesök för en person med diabetes ska göras vid ett och samma tillfälle. Det sätter fokus på individen och dess behov i vardagen. Idag anpassas besöken snarare utifrån de som arbetar i vården.
Det går inte att erbjuda lika vård till alla med diabetes, den måste individanpassas. Det gäller att skapa system och strukturer och organisera diabetesvården så att den passar patienterna, deras behov, förutsättningar och livsvillkor.

Vi föreslår:

  • Uppmuntra och underlätta för vården att erbjuda ”One stop shop”.
  • Skapa en diabeteslinje, via till exempel 1177, för att ge support 24/7.
  • Individanpassa besöken och erbjud digitala eller fysiska besök, allt enligt önskemål från patienten.
Kvinna väntar med armarna i kors