artur ringart

Kroppen sa ifrån gång på gång

NYHET
Tidningen

Artur Ringart var nyss fyllda 50 år när han fick diagnosen typ 2-diabetes.
– Båda mina föräldrar hade högt blodtryck och min pappa hade även diabetes, så man tycker så här i efterhand att jag borde ha vetat bättre.

För många, i alla fall för oss 40-plusare, är Artur Ringart nog mest känd som programledare för Lilla Sportspegeln, barn- och ungdomsprogrammet i SVT som han var med och startade 1983. Artur minns åren på Lilla Sportspegeln som en oerhört rolig tid, men det var även en period då han arbetade mycket och lät hälsan komma i andra hand.
– Jag levde inte ett jättesunt liv när det kom till mat och motion. Men jag var ung och tyckte att jag mådde bra, säger Artur.

Men till slut sa kroppen ifrån. Han började kallsvettas, ofta och mycket. Artur gick till läkaren och fick veta det han kanske ändå hade anat, han hade alldeles för högt blodtryck.
– Båda mina föräldrar hade högt blodtryck och min pappa hade även diabetes, så man tycker så här i efterhand att jag borde ha vetat bättre. Men när du mår bra är det lätt att tro att kroppen är i toppform, och sedan blir du plötsligt sjuk och då kan man vara efterklok, säger Artur.

Han fick blodtryckssänkande medicin utskriven och läkaren förklarade att Artur behövde sänka sitt kolesterol och därför se över och förändra sin livsstil. Det tog han fasta på. Hälsan åkte upp på prioriteringslistan. Han tog sig ut i motionsspåret ett par gånger i veckan, snabbmaten byttes ut mot husmanskost och extrajobben blev färre då han i samma veva blev pappa till äldsta sonen David.
– Och det rullade på bra i flera år. Eftersom båda mina föräldrar drabbades av hjärtinfarkt så har jag sedan mitt höga blodtryck upptäcktes gått på årliga hjärt- och hälsokontroller, och dessa har på något sätt blivit mitt kvitto på att jag sköter mig. Men så när jag nyss fyllt 40 år höjde läkaren ett varningens finger igen, säger Artur.

Vi träffas på Thelins Café i Fältöversten på Östermalm i Stockholm, enligt Arturs önskemål. Han bor på Gärdet och det tar honom cirka 15 minuter att som han själv uttrycker ”lufsa” hemifrån. På min fråga om han vill ha något att äta skakar han på huvudet och förklarar att han åt frukost för en stund sedan och att han försöker att inte småäta, eller för den delen smådricka. Inte ens en kaffe blir det. Han måste hålla sitt socker i schack, säger han.

För det var just de höga blodsockervärdena som läkaren oroade sig för, där på hälsokontrollen för snart 30 år sedan.
– Jag hade lyckats få ner kolesterolet, men mina sockervärden var på gränsen till för höga. Läkaren pratade om risk för typ 2-diabetes. Jag var och är en riktig godisråtta och tyvärr hade det blivit för lite motion och för mycket godis under några år. Min pappa hade typ 2-diabetes och jag hade på nära håll sett vad sjukdomen innebär och vilka konsekvenser det kan få om du inte sköter dig. Han var en sådan som kunde gå upp på natten och tjuväta sylt. Någon träning var det inte tal om. Han hade problem med blodcirkulationen, tappade känseln i fingrarna och mot slutet fick han sår på benen och åt antibiotika. Det där ville jag inte vara med om, så återigen var jag tvungen att sätta hälsan först, och förändra min livsstil. Jag ville klara det på egen hand, utan mediciner.

Men det var inte bara livsstilen som förändrades. Hemma hade barnaskaran utökats med sonen Niclas, och jobbmässigt var det full rulle. Han värvades till TV4 för att starta upp sportsändningarna där och sedermera även systerkanalen TV4 Plus. Sakta men säkert blev det återigen den egna hälsan som blev åsidosatt.
– Jobbar du oregelbundna tider som jag gjorde är det lätt att kosten blir densamma. Det blev rätt mycket så kallad snabbmat, en hamburgare här, en eller två varmkorvar där. Och träning klämde jag in när jag fick tid. Visst är det konstigt. Jag visste att jag kunde bli allvarligt sjuk om jag inte tog hand om min hälsa, och ändå slarvade jag.

Det var när han var nyss fyllda 50 och blev återkommande törstig och vatten inte hjälpte, som han förstod att han var sjuk. Hos läkaren visade proverna på alltför höga blodsockervärden. Nu var det inte tal om att försöka lösa något på egen hand igen. Artur skickades till en diabetesmottagning. Nu konstaterades typ 2-diabetes.

Midjemåttet hade dessutom ökat under åren.
– Det var magen som var stor på mig, inget annat. Men bukfetman är ju den farligaste. Så jag bestämde mig för att gå ner i vikt, köpa nya kläder och slänga mina gamla, för då skulle jag inte ha några kläder som passade om jag fick för mig att gå upp i vikt igen, säger Artur och ler. 

Artur har aldrig behövt ta insulin för sin diabetes, men varje morgon och kväll tar han metformin.
– Det är klart att jag blev orolig när jag fick diabetes. Men främst blev jag arg, på mig själv, för att jag misskött mig. Jag har egentligen inga svårigheter med att hålla kosten. Jag gillar bra och nyttig mat och försöker undvika att äta för mycket av snabba kolhydrater, såsom vitt bröd. Det åt jag en hel del förut. Numera blir det istället knäckebröd eller rågbröd till frukost. Och alkohol är inga problem, det är jag ändå återhållsam med. Men det är godiset jag faller på. Men nu har jag inte ätit godis på flera veckor. Nåja, jag åt en liten bit äppelpaj till efterrätt hos några vänner igår kväll, men någon gång måste man ju få unna sig, säger han och skrattar.

Motionerar, ja det gör han regelbundet sedan han blev pensionär, berättar han. Han har som mål att komma ut minst en timme varje dag, oavsett väder, med tillägg att om det haglar eller ösregnar så skjuter han upp motionerandet till dagen därpå.
– Vi är ett gubbgäng som träffas åtminstone en gång i veckan och lufsar runt, ofta brukar det bli hela förmiddagen. Vi har gått från stan och ut till Drottningholm bland annat, och nästa gång ska vi ta oss till Hellasgården. Det är enkel väg runt en mil, så det blir några steg i kroppen. Och väl framme äter vi lunch ihop, det är riktigt trevligt och ett bra sätt för mig att hålla min diabetes under kontroll.

Han gillar livet som pensionär. Att ta dagen som den kommer, utan måsten. Då och då skriver han en krönika till News55, sajten han var med och startade som 64-åring, året efter att han gått i pension. Hans hjärtefråga är situationen för samhällets äldre, som han tycker är bedrövlig. Han nämner covid-informationen som ett aktuellt exempel. Äldre som kanske har dålig syn eller inte är insatta i den senaste tekniken och ombeds boka vaccinationstid genom en app på mobilen. För att inte tala om usla pensioner, äldreboenden och vård som är under all kritik, samt den dåliga representationen av äldre i Sveriges riksdag. Sådant gör honom upprörd. Kanske extra mycket för att hans egen ålder börjar göra sig påmind. För ett år sedan genomgick han en kranskärlsröntgen  och fick en stent insatt.
– Jag hade en förträngning i ett yttre kranskärl. Det kan ha en koppling till min diabetes. Jag hade inte känt något innan, men läkaren såg det på ett EKG. Det var jäkligt läskigt. Jag säger det till mina barn, att kolla blodstatus och hjärta regelbundet. Fast mitt bästa livsråd, det är att leva här och nu. Det tycker jag ändå att jag är bra på. Jag blir äldre, jag har min diabetes och lite andra småkrämpor, men samtidigt mår jag bra. Jag golfar en hel del, träffar vänner, är i vårt hus på Fårösund och hänger med barnbarnen. Det håller mig pigg och i nuet.

Text: Sara Palmkvist  FOTO: Petrus Iggström