Kan jag göra något ytterligare?

Jag undrar om ditt svar i Leva med diabetes, nr 2/18, gäller alla? Du skriver: ”Jag brukar säga till mina patienter, att om de har C-peptid på 1,5 kan de bli av med sin diabetes om de går ner i vikt …”

Jag har haft diabetes i drygt 35 år (född 1944) och aldrig varit överviktig, utom en mycket kort period då jag slutade röka vid 40 års ålder. Det var efter diabetesdebuten! Gick snabbt ner igen, delvis förmodligen beroende på att sockret försämrades. Är 165 cm lång, väger 61 kilo, ingen bukfetma. Motionerar dagligen, älskar friluftsliv och går på gymmet för styrketräning två gånger per vecka. Äter ”sunt” och tycker jag har bra koll efter alla år. Har nu ett C-peptidvärde på 2,0. Får Metformin 500 mg 2+2, Lantus 14 IE till kvällen och nu tillägg av Januvia. HbA1c har varit kring 52 i många år, men går nu upp till 57 trots att jag snarast tar det lugnare, motionerar mer etc som pensionär. Har kraftig hereditet för typ 2-diabetes. Haft hjärtinfarkt vid 56 år, bypass-opererad, men inga andra senskador.

Kan det vara så, att hereditet för insulinresistens kan vara svår att bekämpa? Eller betyder åldern något? Kan jag göra något ytterligare, även om det inte känns så?

Hälsningar
Ann Engström

SVAR: Hej Ann. Det är extremt ovanligt att ha hög produktion av insulin (höga C-peptid) och samtidigt vara normalviktig och utan ökat bukomfång. Tänkbara orsaker: provet är taget efter måltid och Januvia som stimulerar frisättning av insulin, eller mycket höga triglycerider (fettsyror i blodet), eller att du har en ovanlig genetisk variant som orsakar hög insulinproduktion med samtidig insulinresistens (lika med okänslighet för insulin). Det senare kan man se hos barn till mammor som varit undernärda under graviditeten. Den höga insulinproduktionen ökar fettmassan som ger energi och näring vid svältperioder, så att man kan överleva en tid utan mat. Dessa barn får diabetes bara om de i vuxen ålder äter snabbmat och ökar bukfettet så att de blir ännu mer insulinresistenta. I ditt fall verkar det som om viktuppgången, när du slutat röka, orsakade diabetesdebuten? Är man insulinresistent så ökar både fasteblodsocker och triglycerider (fettsyror), även blodtryck och puls ökar.

Det är inte bara ökad fettmassa/bukfetma som orsakar insulinresistens utan även höga blodfetter(triglycerider), infektion /inflammation (till exempel tandköttsinflammation, parodontit), negativ stress, kortison, sömnbrist, onormal bakterieflora i tarmen (troligen), liten muskelmassa (otränad), rökning (tobak) och genetiska faktorer. 

En av mina patienter hade extremt höga triglycerider och behövde mer än 100 enheter insulin för att få ett hyfsat blodsocker trots bra egen insulinproduktion men när jag hittade en medicin som sänkte hennes blodfetter så försvann insulinresistensen, insulinbehovet minskade med 80 procent och hon fick perfekt blodsocker och gick ner i vikt.

Insulinresistens brukar leda till höga insulinnivåer (om betacellerna kan öka produktionen) i ett försök att kompensera okänsligheten, men detta leder till både större och ökat antal fettceller, det vill säga övervikt.

Jag brukar därför kalla insulin för ”vårt skafferihormon” som hjälper till att lagra näring/energi i fettväven (fettsyror) och i levern (glykogen och fett) vilket omvandlas till socker när hjärnan meddelar att nu behövs energi/glukos. Jag känner till tre typer av ärftlig (hereditär) insulinresistens; i det ena fallet blir de redan som barn extremt överviktiga, i det andra fallet får de uttalad fettlever och i det tredje så blir de mycket kortvuxna (kortare än 140 cm). Alla fall är mycket ovanliga men det kan förstås finnas ytterligare mycket ovanliga ärftliga varianter, som jag inte känner till.

Detta blev ett långt svar på din fråga. Det var svårt att svara kort, då det du beskriver är mycket ovanligt och inte enkelt att förklara.

 

Kerstin Brismar

Professor och forskare vid Karolinska institutet, diabetesläkare på Sophiahemmet