Kan man vara sockerberoende?

FRÅGA: Hej doktorn. Vi hade en diskussion på en middag för ett tag sedan och kom in på socker och godis. (Kanske för att middagssällskapet tog för givet att jag som har diabetes typ 2 har problem med mitt sockerintag!) Någon menade att sockerberoende skulle kunna jämställas med att vara drogberoende. Att det är ett begär, som styrs av kroppen, eller kanske lustcentra i huvudet, på samma sätt som knark. 
Det skulle vara intressant att höra en professors syn på det.

Professor Kerstin BrismarSVAR:  Nya studier visar att man kan vara sockerberoende, det vill säga att man kan ha ett starkt begär efter snabba kolhydrater, det gäller alltså inte bara socker utan även kakor, bullar eller vitt bröd. Detta beroende är jämförbart med drogberoende och alkoholberoende.
Det finns ett stort behov av att tillfredsställa vårt belöningscentra, dopaminsystemet. Ett beroende innebär att man kan åka flera kilometer mitt i natten för att få tag på ”socker”. Man kan inte heller själv klara att sluta inta socker när man väl börjat förrän man känner sig sjuk eller illamående av ett för stort intag. Man äter inte för att det är gott utan för att signalsubstanserna i hjärnan kräver det. Det finns idag hjälp att få mot ”sockerberoende”.
Observera att det inte finns någon känd koppling mellan diabetes typ 2 och ”sockerberoende”, men förstås mellan ”sockerberoende” och övervikt och fetma.  Det är viktigt att man inför till exempel överviktskirurgi, så kallad bariatrisk kirurgi, tar reda på om patienten har ett ”sockerberoende” för att kunna hjälpa personen på rätt sätt. Annars finns risken att personen mår psykiskt mycket dåligt efter kirurgin, eftersom man inte kan äta som man är van vid. Det finns risk att patienten ersätter sitt ”sockerberoende” med alkohol för att tillfredsställa belöningscentra, dopaminsystemet.
 Bästa hälsningar

Kerstin Brismar

Professor och forskare vid Karolinska institutet, diabetesläkare på Sophiahemmet