LADA-patient ledsen för insulinproduktion

Fråga: Hejsan, jag heter Sara och har LADA. Jag är väldigt ledsen att jag inte kan ”fördröja” min egen insulinproduktion mer. Går det? I så fall hur? I november hade jag 1,1 i c-peptid, nu har jag 0,5. Ångest att räkna ner och veta att någon just nu jobbar på svaret, men att lösningen troligtvis kommer för sent för mig.

Min fråga är (förutom den ovan): Hur kan jag kombinera insulin (HbA1c 44) med en nyttig, måttligt lågkolhydratkost? Jag vill inte hamna lågt. Jag har bara Libre idag och ska eventuellt ta basinsulin. Jag vill träna 3 ggr/vecka och ta promenader varje dag. Jag vill inte ha insulinpump ännu. Ligger med LCHF (20 g kolhydrater/dag) på fastevärde 5,1 och efter mat 7,0 – och efter vårdens råd att öka på kolhydraterna till 100 gram/dag (är det rimligt??) på fastevärde 7,0 och efter måltid 9,5 oftast. Ska jag fortsätta äta LCHF och enbart ta minimalt med insulin, eller äta mer kolhydrater och försöka styra de varierande värdena med mer insulin? Är det farligt att äta LCHF som typ 1-diabetiker? 
Tusen tack på förhand,
Kram Sara

Professor Kerstin Brismar svarar på frågor i Leva med diabetes. Här en fråga om hur man kan fördröja sin insulinproduktion vid LADASvar: Hej Sara, studier pågår om, och på vilket sätt, man kan behålla insulinproduktionen vid LADA. Kvarvarande insulinproduktion bestäms i vården med C-peptid, som spjälkas från insulin vid sekretion från betacellerna vid högt blodsocker – t.ex. efter intag av socker (glukosbelastning), måltid eller injektion med glukagon. C-peptidvärdet är således beroende av sockervärdet. Vid lågt–normalt blodsocker är C-peptid i blodet betydligt lägre än vid högt blodsocker, t.ex. efter måltid.

Jag har själv flera patienter med LADA som behållit egen insulinproduktion och normalt HbA1c i många år, som kunnat skjuta upp behandling med insulin eller bara behövt en låg dos basinsulin (5-8 enheter Tresiba) som inte ger risk för lågt blodsocker. De har fått kostråd, framför allt att inte äta godis, bröd och müsli, eller dricka juice och sockerhaltiga drycker, samt att äta sparsamt med rött kött. Istället rekommenderades fiberrika grönsaker, bär, svensk frukt, apelsin, bönor, linser och baljväxter, oliv- eller rapsolja, avokado, samt fet fisk, fågel, ägg och lite nötter. Man får pröva sig fram vad som påverkar sockret 1,5–2 timmar efter intaget. 

Att vara fysiskt aktiv är också mycket viktigt. Jag har även förskrivit Januvia, en DPP-4 hämmare, som visat sig påverka immunförsvaret via effekt på T-celler. Beträffande LCHF tycker jag att det är säkrast att huvuddelen av fettet kommer från fet fisk och vegetabiliskt fett, samt osötad yoghurt. Barn, ungdomar och fysiskt mycket aktiva bör inte äta för lite kolhydrater. Då finns risk att proteiner och fett bryts ned för att tillgodose hjärnans behov av socker. 

20 gram kolhydrater är lågt och innebär ofta att man inte får i sig viktiga vitaminer, antioxidanter och mineraler. Det finns även beskrivet en lite högre risk för laktacidos/ketoacidos, vilket är farligt. Hjärnan behöver socker (glukos), vilket kommer från födan (växtriket + mjölksocker) eller från nedbrytning av fett, glykogen och proteiner. Långvarig extremt kolhydratfattig kost är sannolikt skadligt, medan den kortvarigt kan vara bra, t.ex. öka insulinkänsligheten. Det har också visat sig att för högt intag av proteiner (mer än 2g/kg kroppsvikt och dag) på sikt är skadligt. Det bör inte överstiga 0,8 för medelålders och 1.2 för äldre. 

I en italiensk studie på 80-talet såg man en ökad halt äggvita i urinen (ett tecken på njurpåverkan) hos barn med typ 1-diabetes, som hade fått en proteinrik skandinavisk kost under många månader, istället för medelhavskost. Vikten avgör också vilken kost som är mest lämplig. Är man underviktig bör man bygga upp kroppens muskler och fettväv, vilket görs bäst med allsidig kost inkl. kolhydrater – t.ex. med livsmedelverkets tallriksmodell i kombination med insulin om man har diabetes.

Hoppas du har fått svar på några av dina frågor. Fortsätt träna. Det minskar insulinbehovet.
Med vänliga hälsningar

Kerstin Brismar

Professor och forskare vid Karolinska institutet, diabetesläkare på Sophiahemmet