Osteacalcin, GLP-hormon och glukagon?

 

FRÅGA 1: Osteacalcin produceras i benceller och ska vara bra för insulinproduktionen. Finns det något sätt att hjälpa ostecalcinproduktionen på traven?

FRÅGA 2: Vad har tarmhormonet GLP-1 för betydelse för sockerkontrollen? Finns det läkemedel som på något sätt kan främja GLP-hormonet?

FRÅGA 3: Jag har uppfattat att glukagon kan sänka blodsockernivån. Men hur kan det då vara möjligt att det har använts för att upphäva insulinkoma på den tiden man inte hade annat än insulin för att behandla diabetes?

Hälsningar
Rauni Gustavsson

Bästa Rauni här kommer svaren på dina frågor

SVAR 1: Beträffande proteinet osteocalcin och betydelsen av betacellsfunktion (det vill säga insulinproduktion och insulinkänslighet) har man konstaterat att det finns en koppling till proteiner som reglerar benomsättning, och proteiner som reglerar insulinfrisättning och därmed sockerkontroll. Det pågår forskning, men än så länge är det ingenting som vi kan använda i praktiken. Vitamin K2 kan påverka benomsättningen positivt, det vill säga osteocalcin och de proteiner som är kopplade både till benomsättning, insulinproduktion och insulinkänslighet. Man kan äta K-vitamin som man köpt på hälsokostbod för att påverka osteocalcinproduktionen. Angående påverkan av leptin på skelettet och benomsättningen så pågår det också forskning men mycket lite är känt idag.

SVAR 2: Tarmhormonet GLP-1 har varit känt sedan många decennier. Här på Karolinska fanns redan på 80-talet den första gruppen som studerade effekten av GLP-1 på sockerkontrollen. Tyvärr kunde man då inte framställa GLP-1 som ett läkemedel för patienter då det bryts ner väldigt snabbt i blodet, bland annat via proteaset DPP4. Först efter många år har man kunnat framställa GLP-1-analoger som läkemedel som binder till GLP-1-receptorn, och även tagit fram mediciner som minskar DPP4-effekten (DPP4-hämmare), det vill säga minskar nedbrytningen av kroppens eget GLP-1. GLP-1 har många fördelar; dels ökar det den egna insulinproduktionen endast  när man äter, det vill säga när sockret är högt, aldrig när det är normalt eller lågt. Det hämmar också sockerproduktionen från levern och minskar aptiten något. Det finns skillnader i effekter på människor beroende på ärftlighet. En del går ner i vikt när man får GLP-1, andra får mycket bättre blodsocker. En tredje grupp får både bättre blodsocker och går ner i vikt, och slutligen en fjärde grupp svarar inte alls på denna behandling, det vill säga det har ingen effekt på vare sig vikten eller blodsockret. Idag finns flera GLP-1-analoger att förskrivas som läkemedel . Det finns också flera DPP4-hämmare som läkemedel.

SVAR 3:  En missuppfattning har uppstått i samband med att jag föreläst om diabetes. Glukagon ökar blodsockret i motsats till insulin som sänker  blodsockret. Det jag sade som kanske förvillade var att man har visat att hos djur som inte producerar insulin så stiger det basala blodsockret bara om man samtidigt har högt glukagon. Saknar djuren glukagon är det basala blodsockret normalt. Kan man slå ut glukagonproduktionen eller effekten av glukagon samtidigt som man inte har egen insulinproduktion förblir blodsockret normalt, såvida man inte äter en massa socker. Baserat på denna kunskap så försöker man nu utveckla nya läkemedel som effektivt skall blockera glukagonproduktionen eller dess effekter.

GLP-1 analoger hämmar glukagonproduktionen men har otillräcklig effekt.

 

Kerstin Brismar

Professor och forskare vid Karolinska institutet, diabetesläkare på Sophiahemmet