Administratörerna och juristernas decennium
NYHET
2000-talet verkar tillhöra administratörerna och juristerna. Problem ska lösas med nya regler och mer administration.
När jag tänker på efterkrigstidens olika decennier, tycker jag mig ana att de har haft lite olika fokus. Eller snarare att det varit olika yrkeskompetenser som har stått för svaren. Vilka är det som radio och TV vänder sig till då man vill ha kommentarer? Vilka är det som får frågan att formulera svaret på de stora samhällsproblemen?
På 50- och 60-talen var det ingenjörerna som ledde debatten, det fanns alltid en teknisk lösning på samhällets alla problem. Framtidstro följde i deras fotspår. Många lite lustiga prediktioner, om att vi skulle bo i runda hus, ha en egen helikopter och ersätta middagen med ett piller, var visioner som byggde på rationellt tekniktänkande. Många saker slog in och annat inte.
På 70-talet ersattes problemformulerarna av sociologerna. Då införde Sverige som första land i världen föräldraförsäkring, byggde ut äldre- och barnomsorg. Vi sänkte pensionsåldern från 67 till 65 år. Välfärdsstatens åtagande växte mycket och förbättrade för många människor.
80-talet: Finanshajarna och frimarknadsförespråkarna fyllde TV-sofforna med sitt evangelium om fria marknader och kapitalrörelser. Vi avreglerade penning- och valutamarknader. Plötsligt fick vi ta med mer än 10 000 kronor utomlands utan att be Riksbanken om lov. Detta blir även starten på Kinas fantastiska välfärdssaga, som 30 år senare har en medelklass i paritet med Europa.
90-talet präglades av krisen och hur vi ska kunna öka produktiviteten och minska arbetslösheten. Vissa av våra problem kom från för mycket kapital- och lånemarknadsavregleringar och vissa problem av allt för generösa välfärdssystem. Detta decennium satt nationalekonomerna i förarstolen för att lösa problemen.
2000-talet är svårare att se vad som utmärker, men antalet chefer och administratörer i offentlig sektor ökade mellan 2001 och 2013 med 50 procent. Samtidigt som frontpersonalen stod relativt still. Jag tror att 2000-talets inledande tid tillhör administratörerna och juristerna. Finns det något problem så ska det utformas nya lagar och regler. Och nu växer antalet inspektörer på de cirka 15 tillsynsmyndigheterna som ska tillsyna att det sitter rätt papper i rätt pärm. Deras uppdrag är att se till att lagar och regler följs, men bara formalian, ingen i systemet verkar vara särskilt intresserad av att se till att patienter blir friskare, att eleverna lär sig och att våra äldre lever lyckliga meningsfulla liv.
Kristina Axén Olin (M) gör comeback i politiken efter ett decennium utanför, och säger i en kommentar att det inte hänt någonting det senaste decenniet i Sverige. Jag är beredd att hålla med, det tidiga 2000-talet har inte lyckats lösa något socialt problem, inte förbättra och knappt förändra något av det politiskt styrda annat än att antalet administratörer har ökat. Kanske beror det på att de som idag formulerar problemen och svaren inte är de som faktiskt kan göra något åt dem?
För övrigt…
...tror jag att de personliga helikoptrarna nu verkar komma i form av självkörande autonoma flygande drönare. I Dubai började testflygningar med flygande taxi redan förra året. Boeing säger att deras flygande taxi blir klar nästa år, och en lång rad andra europeiska och kinesiska företag bygger så det knakar. Lufthavet är så mycket lättare att navigera än vägar med potthål, utrusande älgar och barn. Äntligen slut på bilköer och pendeltågselände! Därför anser jag att vi måste tillåta persontransporterande drönare i försökszoner.