jesper har diabetes och är elitspelare i fotboll

”Då blir man så jävla… arg och ledsen!”

onsdag, 18 mars, 2020

När han gör sitt bästa för att blodsockret ska ligga jämnt och fint – och det ändå inte funkar. Det är då Jesper Karlström känner sig som mest frustrerad på sin sjukdom.

Jesper Karlström går vid sidan om de övriga spelarna på ett ekande tomt Tele2 Arena. Med olika hopp, start- och inbromsningar, riktningsförändringar, baklänges och framlänges testar han sitt trilskande knä.

– Det känns okej. Jag har ju dragits med det ett tag, men i matchen i helgen gick det inte längre, säger han senare i matsalen – och trycker en spruta i magen innan han hugger in på kycklingklubborna.

För de som följer svensk fotboll och allsvenskan är det nu på försäsongen i februari allmänt känt att Jesper Karlström har ett lätt krånglande knä. Att han har en allvarlig kronisk sjukdom känner inte lika många till.

– Jag har inte undvikit att prata om det. Jag vill prata om det. Men ingen har frågat, säger han och syftar på ”inga journalister har frågat”.

I privata sammanhang kan han få frågor. Och berättar. Kanske till och med mer än vad frågeställaren vill veta. Han är ju själv intresserad av sjukdomen och vill gärna i detalj förklara hur en kropp med typ 1-diabetes fungerar.

Det var på sommarlovet efter högstadiet som Jesper Karlström kände att något inte var som det skulle. Som vanligt spelade han fotboll, som han gjort sedan han var sex år då han började i Hammarby. Nu bar han emellertid BP:s röd-svarta färger och det var Gothia cup i Göteborg.

– Jag var konstant kissnödig. Jag sprang upp sex, sju gånger på natten. Jag var törstig. Jag drack en sån där tvåliters cola-flaska med vatten och fem minuter senare var jag exakt lika törstig igen.

Han fullföljde den veckolånga turneringen och först hemma berättade han för mamma att han kände sig konstig.

Hon tänkte omedelbart på diabetes – som hennes pappa som gått bort tre år tidigare haft. Jesper kom själv ihåg att morfar hade tagit sprutor, men hade inte kopplat ihop det med att han själv kunde få sjukdomen.

– Jag tror vi åkte till vårdcentralen samma dag. De tog lite olika tester och sa att blodsockret låg väldigt högt.

Han blev inlagt på sjukhus i fem eller sex dagar.

– Jag kommer inte riktigt ihåg. Jag var inte så orolig. Mamma var kanske det. Jag tänkte bara, ”undrar om jag kan spela fotboll?”. Men dom lugnade ner mig, ”om du sköter det här rätt så ska det inte vara några problem. Att du idrottar är bara bra”.

På sjukhuset fick Jesper naturligtvis hjälp med att lära sig ta insulinsprutor. Han kommer ihåg att sköterskorna berättade att han så småningom kommer att lära sig hur hans kropp reagerar, hur mycket insulin olika måltider kräver för just honom.

– Men jag hade lite problem i början när jag skulle sköta det själv. Mina föräldrar frågade mig hela tiden hur jag låg till. Men jag ville inte ha massa frågor hit och dit. Jag ville ta hand om det själv.

Jesper menar alltså att han tog diagnosen ganska bekymmersfritt. 

Jag blev inte knäckt

– Jag undrade mest det där med fotbollen. Jag började inte gråta, blev inte knäckt. I alla fall inte just då. Det tror jag kom lite senare, när man hade haft det ett tag och förstod vad det innebar.

En tid efter diagnosen satte sig Jesper ner med sig själv, som han säger.

– Det var inte så att jag googlade en massa om diabetes, hur sjukdomen fungerar, utan det var mer, ”okej, vad behöver jag göra för att få ordning på det här?”.

Högt upp på armen, under två små ärr, har han ett litet chip, som gör att han när som helst kan se på sin mobil hur blodsockret ligger till. När han fick sin diagnos fanns inte den här typen av kontinuerliga blodsockermätare. Då fick han i stället sticka sig i fingret varje gång han ville kontrollera blodsockret. Numera tar han blodprov endast två gånger om dagen – för att kalibrera med sensorn på armen.

Sprutor för att tillföra det livsviktiga insulinet som hans kropp inte kan producera tar han normalt fem gånger om dagen i samband med måltid.

– Men när jag har match blir det ju mer.

Oftast tar han en extra spruta innan uppvärmningen. Ändå brukar han ligga för högt i blodsockernivå före matchen, och tar en spruta till. Samma sak händer i regel i halvtidsvila, varpå han tar ytterligare en spruta.

Efter match, när han lugnar ned sig, störtdyker blodsockret, vilket han i stället parerar med kolhydrater i olika former.

– Jag har försökt att mixtra och få till det så att jag inte ska ligga så högt under match, men det är inte så lätt. Jag försöker ta insulin innan, men ändå blir det högt när jag kommer in till halvtid.

För personer med typ 1-diabetes är det långt fler faktorer än matintag, insulindoser och fysisk ansträngning som påverkar blodsockernivån, till exempel adrenalin – som man kan tänka att en taggad Jesper Karlström inför match har gott om.

Vid en bortamatch, Jesper tror att det var borta mot Elfsborg, tappade han bort sin spruta. Och hade ingen extra. Han genomförde matchen utan insulin – med mycket högt blodsocker som följd. Än värre blev det efter matchen, då han tömd på energi fyllde på för att återhämta sig.

– Då blev ju blodsockret ännu högre.

Efter en annan match blev det en omvänd situation. Han tar sitt insulin, spelar matchen, men av någon anledning finns det inget att återhämta sig med efteråt. När hans blodsocker sjunker som en sten, och det inte heller på bussen finns något att ta får han symptom som kanske lättast kan liknas med feberfrossa. Diabetiker känner tillståndet som hypoglykemi.

Känner sin kropp

Jesper Karlström, som nu är 24 år, har mycket riktigt succesivt lärt sig att hantera sin diabetes bättre och bättre. Han känner sin kropp, har slipat in rutinerna och fått bättre medicinsk utrustning.

– Jag kollar blodsockret hela tiden. Om jag är ledig tar jag lätt upp mobilen fyra, fem gånger i timmen, utan tvekan. Jag har lätt för att bli lite manisk. Man vill ju gärna att det ska ligga perfekt hela tiden.

Om Jesper Karlström tog sin diagnos utan större oro, så har nu ”baksidan av att ha diabetes” hunnit sjunka in.

– Att ta sprutorna, det är inga problem alls, det tar tio sekunder…

Tyngden ligger i att hela tiden ha med sig sjukdomen, att alltid kontrollera och planera. Och att det inte alltid blir perfekt.

– Jag vill ju så gärna att det ska bli rätt. Men det är svårt att förstå sig på blodsockret. Om jag äter det här nu och tar en viss dos insulin, så blir jag kanske för hög. Om jag äter samma sak på kvällen och tar en lite större dos insulin för att jag blev hög innan, då kanske jag i stället blir jättelåg. Eller så kan jag vakna på morgonen, och så ligger det för högt, även om jag har gjort som jag ska kvällen innan. Det är mycket frustration.

Frustrande när man är noggrann

Som mest frustrerad blir han när han anstränger sig och är noggrann – och det ändå inte blir riktigt bra.

– När jag verkligen försöker göra mitt bästa för att blodsockret ska vara jämnt och fint, äter bra, gör allting rätt och det ändå blir fel, då blir man så jävla…

Jesper Karlström visar för första gången prov på lite blixtrande adrenalinutsöndring, men rättar sig mitt i meningen snabbt tillbaka till sitt lugna och artiga jag:

– …då blir man arg och ledsen. Då är det svårt att ha diabetes.

Att en person som Jesper Karlström kan ha det besvärligt att få till en jämn och bra blodsockernivå kanske illustrerar hur svårt det faktiskt är att hantera typ 1-diabetes. Han har i princip alltid underkastat sig en hård disciplin av att träna, äta, sova rätt – av att ta hand om sin kropp på bästa sätt.

– Om man vill komma långt måste man ju försöka maximera. Att göra det man kan för att kunna prestera på matcher och träningar, för att bli bättre. Om du sover dåligt, lägger dig sent och inte käkar nån frukost, då är det klart att du inte kommer prestera lika bra.

Sjukdomen påverkar inte hans insatser på fotbollsplanen, menar han. Och det är kanske på plats att påpeka att hans långsiktiga blodsockernivå, HbA1c, ligger hyggligt bra inom marginal.

Det skulle möjligen vara i detaljerna sjukdomen spelar in. Han funderar just nu på om de kramper han då och då får i vaderna under match kan ha ett samband med det höga blodsockret. Ett annat fotbollsrelaterat spörsmål handlar om vikten. Om han skulle försöka gå ned något kilo i kroppsvikt skulle han sannolikt tjäna några promille på det i kraft och snabbhet. Men att lägga in viktminskning i en redan rätt så svårlöst diabetesekvation är inte helt okomplicerat.

Diabetesen fick en karriärsmässig konsekvens

Dock har Jesper Karlströms diabetes förmodligen fått en karriärmässig konsekvens. I samband med att han sköt Djurgården till svenska mästare i omgångens sista match i höstas gick hans kontrakt ut. Han tackade nej till landslagets januariturné för att i stället förhandla med en utländsk klubb.

– Jag pratade med dem inför läkarbesöket.

Det mesta i en fotbollsaffär brukar vara gjort när tiden är kommen för ”läkarbesöket”, det är mest en formalitet för att bekräfta att spelaren inte dras med någon potentiell skada.

Men det blev inget läkarbesök.

– Jag nämnde att jag har diabetes. Det var ju inte det dom undrade om, men jag sa det ändå.

Sen blev det i princip tvärtyst från klubben.

Jesper frågade sin kontakt vad som händer.

– Deras läkare hade sagt att återhämtningen kan vara svårare med diabetes.

Förhandlingen tog sig aldrig igen – och Jesper Karlström har nu skrivit på ett nytt kontrakt med Djurgården.

– Det som har varit har varit. Nu fokuserar jag på Djurgården. Vi har ett SM-guld att försvara.

Text: Bruno Lundgren FOTO: Petrus Iggström