Gladys del Pilar

Diabetesdrabbad sångfågel långt ifrån vingklippt

torsdag, 21 mars, 2019

När sångerskan Gladys del Pilar klickade in sig på ett erbjudande för hälsokontroll hade hon inte en tanke på att det skulle resultera i en diabetesdiagnos. Idag är hon glad att hon gjorde den där hälsokontrollen, och satsar hårt på att bli helt symptomfri – utan att tumma på vare sig matglädje eller sångkarriär.

"We’ll be reaching for the top tonight” sjöng Gladys del Pilar tillsammans med vännerna i Afro-dite på deras låt ”Never let it go” – låten som vann den svenska Melodifestivalen 2002 och toppade singellistan. Tio år efter att Gladys sjungit om att sträcka sig mot toppen, så började Gladys blodsocker klättra allt högre. Men det märkte hon först 2014, då hon av en slump kontrollerade hälsan.

Diabetesen upptäcktes av en slump

I Facebook-flödet seglade en annons för hälsoundersökning förbi, och som av ett infall klickade sig Gladys vidare och bokade in en tid. Några veckor senare hade hon svaret i handen: allt såg bra ut – förutom blodsockret. Helt plötsligt var hon diagnostiserad med typ 2-diabetes.
– Det var en fantastisk tur att jag gjorde den där kontrollen, annars hade jag väl gått med dåliga värden ännu längre. Och vem vet, jag kanske hade fått någon propp eller något, säger Gladys del Pilar lite eftertänksamt.

Först tänkte Gladys att det inte kunde stämma. Hon hade inte upplevt de typiska symptomen att vara törstig eller att bli tvungen att springa på toaletten hela tiden. Men när hon tänkte efter hade hon nog varit lite tröttare än vanligt. Det hade hon dock skyllt på stress och försökt anpassa sig efter.
– Jag var helt vansinnigt slut, men jag tänkte att det var för att jag jobbade så mycket och att min kropp sa åt mig att vila. Hade jag en dag ledig, då sov jag. Ibland orkade jag knappt lyfta huvudet från kudden.

Ja, när hon ser tillbaka på tiden innan diagnosen måste hon medge att hon var långt från symptomfri.
– Jag kunde sitta och skriva mejl och nicka till, eller vid trafikljuset kunde jag känna att jag var på väg att somna. Då fick jag köra av vägen och ta en 10-minutare. Så illa var det.

På jobbet levde hon efter devisen ”the show must go on”. Hon tänkte bort de jobbiga känslorna för att kunna leverera på scen.
– De timmar jag är på scenen kopplar jag bort allt sådant där. Smärta, trötthet, familjegrejer och livspusslet som inte går ihop. Under två timmar existerar inte det där, för att sen komma tillbaka när verkligheten kickar in. Annars hade det inte fungerat, menar Gladys.

Gick diabeteskurs

Idag ser hon jobbet som artist som en väg att hjälpa andra som befinner sig i en liknande situation som henne själv. Rätt hjälp och stöd från andra diabetiker är något Gladys först lärde sig att uppskatta genom en diabeteskurs som gavs på hennes vårdcentral i Stuvsta. Under ett halvår träffades en grupp nyblivna diabetiker, ungefär varannan vecka, för att informeras och stödja varandra.
– Vi fick träffa dietister, psykologer, sjukgymnaster, fotvårdare, ögonläkare, allt. Det var bra att vi var en grupp där alla hade fått diagnosen, så vi kunde hitta lite stöd i varandra. Att man inte var själv... Vi blev en jättefin grupp som hade bra kontakt och delade med oss av det vi kände. Jag tycker att Stuvsta vårdcentral ska ha en eloge för det, för vad jag har förstått nu så är det ovanligt att man gör så, säger Gladys.

Nu var det några år sedan kursen på vårdcentralen, men relativt nyligen fick Gladys en ny chans att ta tag i hälsan i arrangerade former. Hon var nämligen med i en hälsoutmaning i TV4-programmet Malou efter tio.
– Allt eftersom har jag ju förstått vikten av motion och kost och vilken skillnad det kan göra. Tack vare programmet har jag kommit över puckeln och börjat träna. På vårdcentralen applåderade de mig för att mitt långtidssocker sjunkit från 72 till 49.

Med hjälp av en personlig tränare ändrade hon mat- och träningsvanorna. Men det var viktigt för Gladys att inte ta på sig massa förbud som hon inte skulle kunna hålla i det långa loppet – hon ville inte hårdköra en kort period för att sedan glida tillbaka i gamla vanor med stress och matslarv.

Lagar gärna mat

Gladys berättar att hon inte är särskilt förtjust i sötsaker, men att hennes svaga punkt är kolhydratrik mat. Mat är något Gladys brinner för, och vore det inte för musiken skulle det inte vara helt otänkbart att se henne arbeta med något matrelaterat. 2016 vann hon tävlingen Hela Sverige bakar – trots att hon hellre lagar mat än bakar bakelser.
– Matintresset kom från min mamma. Hon kunde förbereda en måltid i flera dagar, lägga kött i press, lägga in lax och sådant där fantastiskt. Det är inte bara resultatet, utan också förberedelserna och gästerna. Det är en helhet som jag gillar.

Passionen för mat brukar manifesteras en gång varje sommar, då Gladys slår upp fyra stora tält utanför sitt hus och bjuder in 250 gäster. Det blir en scen med livemusik (nio timmar sång och dans), bajamaja i garaget, och massvis med god mat som Gladys rör ihop. I år blir det åttonde året i rad.

I och med diabetesdiagnosen och hälsoutmaningen i TV4 tvingades Gladys tänka nytt på matfronten. I jobbet brukade det till exempel bli en del snabbmat på grund av stressiga turnéscheman. Nu började hon istället släpa med sig en stor kylväska med förberedda matlådor till repetitioner och konserter. Samtidigt som Gladys var med på Malou, jobbade Gladys med musikalen Ghost som sattes upp på Chinateatern. Då tog hon på sig att laga mat, inte bara till sig själv, utan till de andra skådespelarna.
– Jag sa till mina kollegor att: ”Jag kommer laga mat, och om någon är intresserad kan jag laga extra. Ni swishar mig så ökar jag portionerna”. Intresset blev stort, så jag gjorde det. Det fanns ju både köttätare, veganer och vegetarianer. Men jag har lagat till alla.

Nej, diabetesen har inte hejdat matintresset. Det verkar snarare som att Gladys triggas av utmaningen att anpassa kosten, testa nya recept och tänka om.
– Mitt intag av kolhydrater har förändrats. För jag älskar verkligen kolhydrater! Men det finns andra råvaror som får ta mer plats på tallriken nu. Det är inget jag lider av. Det finns så många andra goda råvaror man kan kombinera.

Hoppas på att bli symptomfri

Med hjälp av den nyvunna disciplinen för kost och träning hoppas Gladys bli helt symptomfri i framtiden. För några år sedan tvingades hon börja med blodsockersänkande sprutor (Trulicity) på grund av höga värden, men det är inget hon vill fortsätta med om hon får bestämma.
– Nu när jag inte har så höga värden längre ska jag kolla om det går att sluta med dem. Men det gör jag såklart inte innan min läkare säger att det är okej. Mitt mål är att bli symptomfri och hålla mig symptomfri. Jag blir ju aldrig fri från typ 2-diabetes, jag måste alltid hålla koll på den. Men jag har märkt hur långtidssockret kan förbättras genom att göra medvetna val och tänka på konditionen och kosten. Det är jätteviktigt.

Men Gladys tror att de flesta måste gå igenom en period av icke-acceptans innan de kommer till insikt om vad som krävs för att må bra trots sin sjukdom.
– Man blir lite trotsig mot sig själv innan man landar i det här. Att kunna se att konsekvensen av A är lika med B. Det gäller att ta ett steg i taget.

GLADYS LEVER LIVET

Sök kunskap och stöd. Det finns mycket information där ute. Ta kontakt med en dietist till exempel. Att gå på en diabeteskurs med andra i samma situation som mig själv hjälpte mig jättemycket. Förutom att man kan dela erfarenheter så är den sociala biten viktig. Hitta stöd hos varandra.

Acceptans
Det gäller att acceptera sjukdomen utan att se den som ett hinder för livet. Jag kan göra allt, men jag måste vara mer uppmärksam. Det positiva är att vi diabetiker måste vara medvetna om kosten och så vidare. Det finns något positivt i det trots allt, det gör det. Det blir en paradox.

Hitta rutinen
Hitta saker du kan ta bort och fortfarande fortsätta leva livet. Hellre stegvis förändring som håller, snarare än snabb radikal förändring som bara är realistisk på kort sikt. Gör matlådor om det är svårt att hitta bra mat där du befinner dig i jobbet. Matrutiner är viktigt, speciellt om du har ett stressigt jobb.

Text: Luca Pirro  Foto: Petrus Iggström