Anders Ekholm ordförande i Storstockholms Diabetesförening

Modernisera institutionerna!

torsdag, 13 september, 2018

Världen som vi känner den, började med den industriella revolutionen för ett par hundra år sedan. 

Efter det ser världen inte längre ut som den gjorde innan. Människan som art är ungefär 200 000 år gammal, inte mycket om man jämför med riktiga överlevare som hajar, krokodiler eller sköldpaddor. De har till skillnad från människan verkligen legat på latsidan då det gäller utveckling, inte mycket har hänt under de årmiljoner som dessa arter existerat. Vi å andra sidan började omforma jorden efter behag för cirka 10 000 år sedan då de första jordbruken utvecklades. 
Vi har sedan den industriella revolutionen vant oss vid en tillväxt på runt två procent per år. Det låter ju som ett stabilt samhälle med stabila förutsättningar – ständigt dessa två procent. Det verkar som om vi värderar relativa skillnader som viktigare än absoluta. När vi frågar människor i enkäter om de skulle vilja leva i en värld där dom själva tjänade 100 000 kr per år, men alla andra tjänade 200 000 kr, eller i en värld – med samma prisnivå och varor – där de tjänade 50 000 kr och alla andra tjänade 25 000 kr, så väljer en majoritet den senare världen. Det vill säga den absoluta konsumtionen är mindre viktig än att vi har det lite bättre än de vi jämför oss med. 
Kanske är detta den grundläggande drivkraften till våra teknologiska framsteg? 
Samtidigt har ju tillväxten gett ökad miljöförstöring, men i Sverige är detta samband sedan några år tillbaka brutet. Om tillväxten kommer från tjänster snarare än råvaror så behöver inte tillväxt per se ge sämre miljö. I så fall är tillväxt enbart gott. Vi blir lite rikare, vi får stabilare samhällen och vi behöver inte förstöra miljön.
Men varför går då allt snabbare? Det beror på den bedrägliga tvåprocentaren. Eftersom två procent av hundra kronor är två kronor medan två procent av tusen kronor är 20 kronor. När vi blir rikare blir även de två procenten mer värda. Det innebär även att de teknologiska sprången måste komma allt tätare. Det tog flera hundra år mellan uppfinningen ångmaskin och elektricitet. Det har bara gått tio år sedan smartphones dök upp på marknaden för första gången. 
Här finns dock ett dilemma. Våra politiska institutioner har inte genomgått samma dramatiska förändring. Tvärtom. Handläggare på Migrationsverket som för 15 år sedan klarade 150 arbetssökande årligen klarar idag bara av 50. Bygglovshandläggningen har blivit krångligare och har aldrig varit så långsam som idag. Trots att man aldrig haft så mycket resurser ökar köerna i sjukvården. 
Om vi får en beslutskraftig regering denna mandatperiod, så måste en huvuduppgift vara att modernisera våra institutioner. Annars finns det risk att en svensk Trump vinner nästa val.