Illustration som visar en hand med insulinsprutor med ordet stopp över bilden

Stoppa typ 1-diabetes – innan den bryter ut!

torsdag, 8 november, 2018

Det kan finnas möjlighet att förhindra typ 1-diabetes. Men då måste personer i riskzonen identifieras innan de utvecklar autoantikroppar. Nu bedrivs intensiv forskning för att förutse typ 1-diabetes.

Typ 1-diabetes är till viss del ärftligt. Men i de flesta fall uppstår sjukdomen faktiskt hos personer vars familjer inte har några tidigare kända fall av typ 1-diabetes. I en översikt av kunskapsläget inom forskningsfältet, i studien ”Early prediction of autoimmune (type 1) diabetes” från Lunds universitet, beskrivs ärftliga och miljömässiga faktorer – och möjligheterna med en tidig upptäckt understryks.

Man har hittat ett 60-tal genetiska variationer som ökar känsligheten för typ 1-diabetes, och undersökningar visar att nydebuterade typ 1-diabetiker har en delad genetisk variation i större utsträckning än befolkningen i övrigt. Men endast omkring 13 procent av de som får typ 1-diabetes har en förstagradssläkting (det vill säga en biologisk förälder eller ett helsyskon) som har typ 1-diabetes sedan tidigare. Allt större vikt läggs nu vid miljö- och levnadsfaktorer.

Hur och var en lever tros kunna ligga bakom både den autoimmuna attacken och framträdandet av autoantikroppar. Ett tecken på det är att förekomsten av typ 1-diabetes varierar stort geografiskt sett, och invandrare tenderar att anamma en liknande förekomstfrekvens som den i värdlandet – snarare än landet de kom från.

Vad som startar processen som leder till typ 1-diabetes är fortfarande okänt, men då processen väl satt igång kan utvecklingen mot insjuknande delas in i tre steg:
• Förhöjd risk för typ 1-diabetes: Förekomst av autoantikroppar (två eller flera), normalt blodsocker och inga symptom.
• Presymptomatisk typ 1-diabetes: Förekomst av autoantikroppar, försämrad blodsockerkontroll men ännu inga symptom.
• Symptomatisk typ 1-diabetes: Förekomst av autoantikroppar, försämrad blodsockerkontroll och symptom såsom ökad törst, ökad urinmängd, viktnedgång och trötthet.

– Om vi kan förstå mekanismerna i sjukdomens tidiga stadier hoppas vi kunna förhindra att sjukdomen bryter ut, skriver Simon Regnell, forskare och Åke Lernmark, professor vid Lunds universitet.
För att kunna stoppa sjukdomsutvecklingen i ett tidigt stadie gäller det att kunna identifiera personer i riskzonen, innan de hunnit utveckla autoantikroppar. Med hjälp av ny teknologi finns det möjligheter att förutse när det egna immunförsvaret har börjat angripa insulincellerna. Forskningen på området är fortfarande i ett tidigt skede, och ytterligare forskning krävs för att man ska kunna använda de nya metoderna till att förutse stegen mot typ 1-diabetes.
Exempel på ny teknologi som kan komma att föra forskningsfältet framåt är bland annat: transkriptomik (en metod för att mäta aktiviteten av specifika gener i en cell under vissa förhållanden), proteomik (en metod för att mäta förändringar hos ett stort antal proteiner), och metabolomik (kan ge information om cellbeteenden).
Även forskning kring tarmfloran – ett forskningsområde som får allt större fokus – tros kunna bidra till en bättre förståelse av hur typ 1-diabetes utvecklas.
”Det pågår stora prospektiva studier på miljöfaktorer vid typ 1-diabetes och hur upptäckterna kan omsättas i preventiva åtgärder”, skriver författarna i studien.

Så stor är risken att ärva typ 1-diabetes
• Om din mamma har typ 1-diabetes är risken att 
själv drabbas 3 procent.
• Om din pappa har sjukdomen är motsvarande 
siffra 5 procent.
• Om ett syskon har typ 1-diabetes är risken att
själv få det 8 procent.
• Om flera förstagradssläktingar har sjukdomen
ökar risken ytterligare.
• Av alla som har typ 1-diabetes så har endast
13 procent en förstagradssläkting med typ 1-diabetes.

 

 

Text: Luca Pirro ILLUSTRATION: Petrus Iggström