Anders Ekholm, ordförande i Storstockholms diabetesförening

​Ta regionen till topp tre!

måndag, 17 juni, 2019

Nu är det klart. Vi har ett gemensamt projekt med den högsta politiska ledningen i Region Stockholm för att bli topp tre till 2022. Idag ligger Region Stockholm på plats tre från botten. Så kan vi givetvis inte ha det.

Även om vi vet hur man gör, så är det ingen snabb förändring. En organisation är designad för att ge det resultat den faktiskt ger. Är vi inte nöjda med resultaten måste vi förändra organisationen och sättet att arbeta.

Regionen är ju i huvudsak en driftorganisation, men den är även en viktig del i samhällets krisberedskap. Sjukvården måste fortsätta leverera även under kristider. Det innebär att organisationen måste vara motståndskraftig mot yttre och inre chocker – vad som brukar kallas resiliens. Det vill säga organisationen måste vara stabil och undvika att förändras även om allt annat i omgivningen gör det. Detta är en fantastisk egenskap i kristider, men om man vill ha eller behöver snabb förändring av resultaten blir det en bromskloss.

Det är även viktigt att komma ihåg att svensk sjukvård levererar fantastiska resultat i termer av överlevnad från specifika diagnoser. Enligt en ambitiös studie som kom förra året är svensk sjukvård på plats fyra i världen. När vi vill göra snabba åtgärder måste vi vara säkra på att vi inte kastar ut detta barn med badvattnet.

Förbättringen måste nås med minimala förändringar av organisationen. Som tur är finns det gott om evidens, inom den så kallade mikrosystemsteorin, för att all sjukvård produceras i mötet mellan patienten, systemet och professionerna – och att de åtgärder som ska sättas in borde stödja detta möte.

Alla åtgärder som å andra sidan inte påverkar detta möte, till exempel övergripande organisation eller ägarform, förändrar sällan resultaten särskilt mycket. Men vad fungerar?

Man pratar ofta om datadrivet förbättringsarbete inom denna disciplin. Det vill säga att det måste finnas data tillgängligt för mikrosystemet, så att man ska kunna förbättra sig. Men det räcker inte. Personalen måste dessutom förstå och tycka att insatserna är relevanta. Det är först när resultaten diskuteras på kafferasten och man börjar bli intresserad av att experimentera med nya sätt att jobba, som resultaten börjar förbättras. Men har man väl kommit dit – vilket tar ett tag – sker i allmänhet förbättringen fort.

Det kan även handla om digitala beslutsstödsystem, både för professionen att förskriva läkemedel och för patienten för att få stöd till livsstilsförändringar – och de verkar ge fantastiska resultat. Men det återkommer jag till i en framtida krönika.

Ha en fantastisk sommar så länge!

För övrigt …

…anser jag att det är genant att det tar 15 år att ändra lagen så att läkare får se samma sak som apotekare gör – det vill säga alla läkemedel som har skrivits ut till dig. Det är idag förbjudet, vilket innebär en stor patientsäkerhetsrisk. Men från 2022 ska det vara klart. Arbetet inleddes 2007. Skälet till att det går så långsamt är att juristerna på departementen anser att det är ett integritetsintrång. De opererar tydligen under devisen ”Hellre död än dataintegritetskränkt”!